Recenserat
Skimrande mörk berättelse
Miral al-Tahawi
Gömslet
(al-Khibaa, 1995)
Övers. Mats Andersson
Bokförlaget Tranan, 2011
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2011
Efter revolutionen i Egypten och störtandet av Mubarak har demokratiseringsprocessen kommit igång även om det i mångas ögon går för sakta. Därför protesterar folk åter på Tahrirtorget i Kairo. Revolutionens framtid står på spel och i synnerhet kvinnans ställning i det egyptiska samhället måste förbättras. Romanförfattaren Miral al-Tahawi (f. 1968) skriver ofta om just kvinnans situation i Egypten. Själv kommer hon från en by i östra Nildeltat. Hon tillhör en beduinsläkt och har själv fått känna på problemen med att leva i en hederskultur där kvinnans frihet är mycket begränsad. Al-Tahawi har skrivit tre romaner om livet i en traditionell beduinby. Hon är en internationellt känd författare och 2010 tilldelades hon Naguib Mahfouz-priset för sin senaste roman. Numera bor hon i USA där hon undervisar i arabiska vid universitetet i Phoenix, Arizona.
Nu utkommer Miral al-Tahawis debutroman Gömslet på svenska i översättning av Mats Andersson som också skrivit ett informativt efterord. Boken gavs ut i Egypten 1995. Det är en berättelse om Fatima, dottern till en beduinshejk, som hålls inspärrad i ett hus bakom höga murar med en tung reglad port. I huset finns bara kvinnor och flickor och Fatima drömmer ständigt om att rymma. Slavinnan Sardoub berättar sagor för henne och hon fantiserar om mytiska figurer ur beduinernas sagoskatt. Ofta klättrar hon upp i träden på innegården för att se bortom murarna.
Snart hopar sig olyckorna. Fatimas mor lider av en djup depression och dör till sist. Fadern gifter om sig och styvmodern betraktar henne som drabbad av en förbannelse. Fatima skadar benet och måste amputera det. Utstött och ensam glider hon in i galenskap då gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut.
Gömslet är en skimrande mörk berättelse om ett kvinnoöde som känns både modernt och tidlöst. Inte minst bidrar alla referenser till folktron till sagostämningen i boken. Det är en stark debut av Miral al-Tahawi. Kanske kan boken också läsas som en allegori över ett Egypten styrt av Mubaraks repressiva regim då ett helt folk hölls inspärrat av terror och förtryck.
Al-Tahawi räknas till den så kallade nittiotalsgenerationen inom den egyptiska litteraturen. Det var intellektuella och författare som inte engagerade sig politiskt utan de sökte sig snarare till religionen och det förbjudna Islamiska brödraskapet. Själv tillhörde hon en tid den islamiska rörelsen, från vilken hon därefter har tagit motstånd. Den fatalistiska och uppgivna stämningen i romanen speglar på sätt och vis stämningen i det egyptiska samhället på 1990-talet. Men 2011 får Fatimas starka frihetslängtan i Gömslet en helt annan innebörd efter händelserna på Tahirtorget i Kairo.
