arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Recenserat

Stridsskrift mot den fabricerade realismen


Stridsskrift mot den fabricerade realismen


Yan Lianke
Upptäck romanen
(Faxian Xiaoshuo, 2011)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2019

Texten har publicerats i Karavan nr 4/2019

 

Omslag Upptäck romanen

Varför är den moderna kinesiska litteraturen så ensidig och varför har kinesiska författare så förtvivlat svårt att skapa mästerverk i paritet med de stora, västerländska författarna? Frågeställningen är Yan Liankes, och i denna korta bok (163 sidor) undersöker han några av den västerländska kanons klassiker för att försöka förstå, och också förklara, vad som skiljer den kinesiska litteraturen från den västerländska. Det största problemet är, enligt Yan Lianke, den statliga censur som alla författare på det kinesiska fastlandet har att förhålla sig till. Denna censur har lett till att merparten av de kinesiska författarna ägnar sig åt vad Lianke kallar för en ”fabricerad realism”, det vill säga en verklighet som endast existerar inom litteraturen och som är så bländande skön att både läsare och författare vill tro på den. Denna typ av realism, som utger sig för att beskriva verkligheten som den är, är understödd av den statliga propagandan, de kulturella institutionerna och det kinesiska författarförbundet, en förfalskad verklighet skapad under samhällets kontroll. Som författare är det svårt att skriva sig ur och bortom dessa ramar, och kanske inte heller alltid önskvärt: det finns stora ekonomiska och personliga vinningar att göra för den som lyckas inom de givna ramarna.

”Jag är realismens förlorade son”, skriver Lianke. ”Jag vill verkligen mörda den!” Men som med alla fadersmord är det en komplicerad akt, och Lianke besinnar sig och väljer att i stället följa spåren bakåt. De leder till väst och tar sin utgångspunkt i Robinson Kruse, ”då två hörnstenar [lades till] bygget av realismens litteratur: erfarenheten och verkligheten”. Med ett kinesiskt perspektiv går han sedan igenom klassiker som Anna Karenina, Brott och straff (där den mördade pantlånerskan något olyckligt beskrivs som ”hyresvärdinnan”), Förvandlingen och Hundra år av ensamhet. Intressant nog tar han också upp Borta med vinden som ett klassiskt exempel på ”sinnlig realism”, en roman som ju i dag är starkt kritiserad i väst på grund av dess idealiserade bild av sydstaterna och slaveriet. Dessa klassiska romaner jämförs med verk av stora kinesiska författare som Lu Xun, Shen Congwen och Mo Yan.

Yan Lianke utforskar sedan litteraturen genom att använda kausaliteten som en beskrivnings- och förklaringsmodell över de senaste tvåhundra årens litteraturströmningar. Begrepp som absolut kausalitet, semi-kausalitet och kausalitet noll införlivas i den litteraturteoretiska begreppsterminologin (boken är även i svåra partier mycket följsamt översatt) och ger åtminstone den här västerländske läsaren en del nya perspektiv på både den kinesiska litteraturen och den västerländska. De bidrar till en ökad förståelse för varför de i många stycken är så väsensskilda. Yan Lianke tror sig också ha sett den kinesiska litteraturens väg bort från den fabricerade realismens bojor: mytorealismen. Som exempel på mytorealism listar han bland annat Lenins kyssar och Explosionskrönika, skrivna av Yan Lianke själv. ”En ny verklighet och en ny sanning – ett sant Kina och sanna kineser som den idag så hyllade realismen aldrig kan nå eller visa oss.”

Nåja.

 

NICKLAS JUNKER