Recenserat
Vemodig och precis novellkonst
O Thiam Chin
Aldrig bättre
(Never been better, 2009)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2013
O Thiam Chin, född 1977 i Singapore, studerade engelsk litteratur och arbetade i bank innan han började skriva på allvar 2005. Debutboken, novellsamlingen Free-Falling Man (2006), har följts av ytterligare tre novellsamlingar, Never Been Better (2009), Under the Sun (2010) och The Rest of Your Life and Everything That Comes with It (2011). En novell av O Thiam Chin, ”Småsten”, publicerades i Karavan 4/2009 i översättning av Anna Gustafsson Chen. Nu har hon, med sedvanlig ackuratess, översatt samlingen från 2009, Aldrig bättre, med vilken O Thiam Chin nu presenteras i bokform för svenska läsare.
”Exodus” är en lång, vindlande berättelse om Yichang från en by på den kinesiska landsbygden som reser till Singapore för att tjäna pengar men dras ner i immigranttillvarons malström av hopplöshet och misär. Det är en av samlingens bästa texter: en bitvis närmast dokumentär novell, upprörande i sina beskrivningar av slabbiga restaurangkök och överbefolkade logement, där man samtidigt kommer huvudpersonen så nära.
Grundtonen här liksom i resten av bokens sju noveller är mörk och vemodig, temat är förlust, tomhet, saknad. Döden finns ständigt med, som bakgrund och förutsättning. Huvudpersonerna är ofta unga män och kvinnor med svårigheter att lösgöra sig från det förflutna: barndomens myter, drömmar, trauman. Inte sällan handlar det om syskonrelationer, på en gång kärleksfulla och trasiga.
En ung man tar hand om sin yngre kusin, den faderlöse Tee Tee som samlar på döda smådjur, och minns samtidigt i skarpa bildsekvenser sin lillebror som såldes eftersom modern inte kunde försörja två barn. För Ben, vars mor ligger döende i lungcancer, blir rökandet en symbiotisk ritual, det enda han har kvar när hon dör. Två bröder läser sin fars efterlämnade dagböcker och upptäcker att de hade en ofödd storebror, Tommy, en mytisk, förtigen gestalt, som präglat föräldrarnas liv. I ”Tystnad”, den avslutande novellen, blir en nyckelring med ett litet jordklot navet kring vilket historien rör sig som i spiraler: två faderlösa halvsystrar växer upp i en nära relation, Lee Fens självmord lämnar systern ensam, hon börjar springa långa joggingrundor och träffar Priscilla vars man dött i cancer.
Berättelserna är laddade med noga återgivna detaljer, ljud, färger, dofter. Som i ”Rökning”: den blandade lukten av Bens döende mors Pall Mall-cigarretter och det citrondoftande rengöringsmedlet Kao’s Magiclean med vilket hon försökte dölja röklukten.
Människornas agerande är ofta motsägelsefullt, blint famlande, självdestruktivt men samtidigt rörande i sin otillräcklighet. Tillvaron ter sig mörk och hopplös, ändå finns antydda ljusglimtar, öppningar ut ur det förutbestämda. Språket är rakt och okonstlat med en ibland nästan munter lätthet trots den innehållsliga tyngden. O Thiam Chin hanterar novellkonstens redskap med precision.
