Mohammad-Ali Jamalzadeh
Det var en gång
Persiska noveller
(Yeki bud Yeki nabud, 1921)
Översättning: Nils Wiklund
Alhambra förlag, 2016
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2016
En iransk gentleman som efter lång utlandsvistelse återvänder hem blir till sin förskräckelse satt i häkte av några obehagliga tullkontrollanter. “Det enda som jag lyckades rädda från dem var dels min europeiska hatt, dels min gudstro, för det var tydligt att de inte hade användning för någondera.” En enkel bomullskardare gör karriär som politiker och lyckas elda folkmassorna med sina tal – fast han knappt vet vad han själv säger. En recitatör av den shiamuslimska martyrhistorien möter en flicka som tappar sin slöja och därmed blottar ansiket. Flickan blir förkrossad och mannen blint förälskad.
Detta är handlingen i några av berättelserna i novellsamlingen Det var en gång som Mohammad-Ali Jamalzadeh gav ut från sin exil i Berlin 1921. Men när novellsamlingen året därefter publicerades i hemlandet Iran fick den ett bemötande som säkert avskräckte författaren från att återvända. Visserligen kunde författarkolleger och kritiker se det nya och banbrytande i novellerna, både i fråga om innehåll och stil. Myndigheterna och de religiösa auktoriteterna rasade däremot och beskyllde författaren för hädelse. I Teheran brann bokbålen.
Uppståndelsen kring boken hängde samman med de häftiga konflikter mellan shahens envälde och anhängarna av ett konstitutionellt styre som under 1900-talets första decennier skakade Iran. Jamalzadehs far, som tillhörde prästerskapet men hade liberala sympatier, blev under dessa år fängslad och avrättad. Kort dessförinnan skickades den då tonårige Jamalzadeh bort från det stormiga Iran och kom sedan att stanna utomlands under resten av sitt liv. Efter de hätska angreppen på Det var en gång teg han dessutom som skönlitterär författare i hela tjugo år. Däremot var han aktiv som skribent och översättare.
Boken föreligger nu, nästan hundra år efter att den först publicerades, i svensk översättning (direkt från persiskan). När författarens sex berättelser utkom i början av tjugotalet stod de för något helt nytt. Jamalzadeh bröt med en mycket lång litterär tradition och anses vara den förste att skriva persisk skönlitteratur på ett enkelt, folkligt språk. Hans stil är klar och saklig, ofta raljant humoristisk. Skämt och allvar omväxlar och för en modern läsare är just detta något av poängen med novellerna. Man vet inte riktigt vad som ska komma i nästa berättelse, vilken bild av Iran som kommer att förmedlas.
Det mesta av innehållet var i alla fall dömt att reta upp auktoriteterna. Jamalzadeh brännmärker korruptionen eller driver med den, detsamma med vidskepelsen och ojämlikheten mellan könen. I en av de mest bisarra novellerna klagar berättaren på att “ungefär hälften av befolkningen i landet stänger in sig från huvud till fot i svarta säckar utan att lämna ens en öppning för att andas.” I övrigt förekommer kvinnor nästan inte alls i Jamalzadehs noveller.
Författaren fick ett långt liv. Han dog 1997, mer än hundra år gammal. Från och med fyrtiotalet publicerade han sig flitigt som skönlitterär författare. Hans sentida skapelser anses dock inte kunna mäta sig med Det var en gång. Därför finns all anledning att glädja sig åt att just den boken blivit översatt till svenska och utgiven av Alhambra förlag. Dessutom är Nils Wiklunds svenska språkdräkt utmärkt och hans förord givande.
