Teju Cole
Kända och underliga ting
(Known and strange things, 2016)
Översättning: Erik MacQueen
Natur & Kultur, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 3-4/2017
Teju Cole, som fick ett stort genomslag med romanen Öppen stad (på svenska 2013) och vars Varje dag är tjuvens dag utkom på svenska 2015, tillhör den typ av skrivande intellektuella som ledigt rör sig mellan skönlitteratur och essäistik. Han bidrar regelbundet till såväl dagspress som de kulturmagasin vilka är viktiga forum för kommentar och betraktelser i den anglosaxiska världen. De texter som samlas i Kända och underliga ting är alla tidigare tryckta i publikationer som The Guardian, New York Review of Books, The New Yorker och Granta. Liksom för andra intellektuella av det här snittet – och under läsningen kan man associera till både föregångare och samtida som Susan Sontag, Jenny Diski, Derek Walcott eller Toni Morrison – spänner Coles texter över flera områden inom kulturfältet. Samtidigt håller sig texterna inom ett ganska väl avgränsat och utstakat territorium: de handlar, vilket bokens struktur tydligt visar, om litteratur, fotografi och plats.
Valet av ämnen kommer inte som någon överraskning för en författare som också är fotograf och konsthistoriker, men Coles essäistik har sin egenart. En sida av denna är intresset för konstens hantverk. Cole är inte bara väl bekant med arbetet med text och bild, han intresserar sig också intensivt för tekniska och materiella aspekter av dem. En annan sida gäller Coles förhållande till genren. Essän är till sin natur personlig och prövande, ett ”försök” – och har en inbyggd och tillåten oformlighet – och Coles texter är till synes typexempel: lärda men aldrig tunga; djuplodande genom perspektivskiften, blandningar av egna erfarenheter och generella filosofiska reflektioner. Men utöver detta finns något oförutsägbart och vindlande över texterna. Resonemangen liksom pågår; de är, i positiv mening, provisoriska, ”work in progress”.
Essän ”Långt hemifrån” illustrerar detta väl. Ämnet tycks vagt, även om utgångspunkten inte är det: Cole tillbringar tid i Schweiz genom ett stipendium och skriver på Varje dag är tjuvens dag. Han blir betagen av landskapet och bergen, liksom så många före honom, och reflekterar över detta genom en historisk exposé över den rad av konstnärer och sedan turister som kommit till landet och förundrats, förändrats – och småningom fotograferat. Genom diskussionen om bilder av platser och möjligheten att komma förbi det klichéartade – Cole påstår först att han måste ”förstå Alperna för att förstå landet” för att sedan mena att Alperna är fönstret till ett annat schweiziskt landskap – får läsaren prov på beläsenheten i små och lagom portioner. Pieter Brueghel, berättar Cole, ansågs av samtida kommentatorer helt ändra sitt sätt att måla efter sitt möte med Alperna: de vertikala landskap han började gestalta hade ingenting att göra med hemtrakten Bayern. Reseföretaget Baedeker, som gav ut guider till det sena 1800-talets turistdestinationer, pekade i sin schweiziska skrift ut det lokala vinet som särskilt dåligt.
Konst- och turisthistorien är här inget självändamål, det är en levande bakgrund till fotografen, författaren och människan Cole som strävar efter att formulera ett sätt att vara på, förhålla sig till och dokumentera en plats. Informationen används, den redovisas inte bara. Det här förhållningssättet är motsatsen till snobbism och lika viktig är därför upplysningen om vad Cole själv fotograferar, om hur han så småningom väljer bort ”bra” bilder för att hitta fram till det uttryck som är relevant, där och då. När texten presenterar sin avslutande tanke om ”Fernweh” – den lyckliga och samtidigt melankoliska känslan av att vara borta, eller längta bort – känns den både överraskande och följdriktig. Var det egentligen hit vi var på väg hela tiden, var utvikningarna skickligt maskerade omvägar?
Essän om alplandet, vilken till stor del handlar om just gestaltning, ger också, spegelvänt, en bild av författaren på ett mindre självklart sätt. I förbifarten nämner Cole att den svarte amerikanske författaren James Baldwin tillbringade tid i Leukerbad i Schweiz på 50-talet och där färdigställde sin Gå och förkunna det på berget. Baldwins europeiska vistelse bidrog till att sätta hans amerikanska erfarenheter i perspektiv, samtidigt som den förstärkte upplevelsen av att vara annorlunda, skriver Cole. Baldwins resa är också en av anledningarna till att Cole senare besöker landet och hans resa reproducerar och svarar föregångarens. När Baldwin dyker upp i ytterligare en av texterna står det helt klart vilken betydelse han haft för Coles eget författarskap. Så fördjupar också relationerna mellan essäerna porträttet av Cole som amerikansk samtida intellektuell. Att nuet är lika viktigt som historien framgår också av essäer som berör Boko Haram, Google Street View och Ivan Vladislavić.
Essäerna i Kända och underliga ting är tillfällighetstexter, skrivna för att läsas i, och av, sin samtid. En antologi vittnar om något annat: en kanonisering, en vilja att arkivera ett författarskap för framtiden. Och flera av texterna kommer vi säkerligen att återvända till om flera år med behållning. Det samlade värdet av texterna ligger emellertid i porträttet det tecknar av den intellektuellt rörlige och nyfikne författaren Teju Cole.
