Don Mee Choi
Knappt krig
(Hardly War, 2016)
Översättning: Jennifer Hayashida & Andjeas Ejiksson
20TAL Bok, 2023
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2024
I september 2023 samlas människor på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm. Ljuset släcks. Ut ur kulisserna kommer en kort kvinna i vit klänning. Bakom henne en projektorduk som visar krigsfartyget Kitty Hawk. Kvinnan är den koreansk-amerikanska poeten och översättaren Don Mee Choi. Dikter ur hennes diktsamling Knappt krig läses på koreanska, engelska och svenska. Mot slutet berättar Don Mee Choi att hennes vackra vita klänning är gjord i papper, och att hon har skapat den själv. ”Skönhet är njutning betraktad som egenskap hos ett ting. Jag föredrar en pappersgarderob med riktiga pappersklänningar”, skriver hon i en dikt.
Don Mee Choi betraktar skrivandet som en politisk gärning. Dikterna i Knappt krig är vävda kring de fotografier som hennes pappa tog som krigsfotograf under Koreakriget och kring berättelser om Vietnamkriget. I sitt lyriska blandverk tar Don Mee Choi inte ställning för någon sida, hon riktar en objektiv lins mot krigets alla färger på sitt eget dunkla språk. Detta ställningstagande, att inte ta ställning, syns i att samma dikt kan uttrycka flera av krigets perspektiv: på ena sidan kommer soldaten till tals, på den andra barnet som väntar på att fadern, krigsfotografen, ska komma hem. Lyriken blandas med vittnesmål, nyhetsrapporter och populärkulturella utdrag ur film och media.
Insektsgift, antipsykotiska läkemedel och likgiltiga blommor rör sig i ett lyriskt landskap bebott av soldater, napalm och barn. Detta blandande av det feminina och det destruktiva, det barnsliga och det maskulina, visar att det finns en mjukhet även på krigshärjade platser. Diktjaget håller upp en spegel mot USA:s ingripanden i andra staters självständighet. Mot det faktum att det är människor som dränks i syra och proppas fulla av piller.
I Knappt krig arbetar diktjaget med gentagningar. De dyker upp överallt i boken, ett oväntat ”Yes Ma’am” eller en smygande ordlek på titeln. De sker också som en del av andra lekar, som i dikten Vem är du? eller i de Tuktade Hortensiornas ”OK-pang pang!” som återkommande replik i en lyrisk opera.
Don Mee Choi beskriver sin poesi som geopolitisk. Många av dikterna, som är skrivna på engelska, innehåller inslag av koreanska. Jag drar google-linsen över och tyder orden. När diktjaget några sidor senare bestämt upprepar meningen ”jag vägrar översätta” blir akten att dra ett översättningsprogram över sidan något förbjudet. I Don Mee Chois lyrik dras den absurdistiska humorn till sin spets. Krigets vardaglighet blir till skämt, liksom undergivenheten som förväntas av kvinnan och av den underordnade i en militär kontext. De homofona översättningarna av namnen på platser där den amerikanska militären utfört massakrer visar hur diktjaget rör sig mellan humor och allvar. ”Eller Phong Nhi & Phong Nhat-massakern = 7,5 miljoner $” skrivs om på nästa uppslag som ”Me Phong Nhi & Phong Nhat / Me flunky & fuck that, Sir! / Mig lakej & fuck det, Sir!”
Bokens sista del, ”Knappt opera”, är en kakafoni av krigsröster i sju akter.
Dialogen är skriven utifrån intervjuer med fadern om hans tid som krigsfotograf, och i librettot får fadern rollen som Elmarkamera och Azalea. Bland blommorna i operan finns även vita, blå och tuktade hortensior, en ros i Saron, körsbärsblom, en kör och några dårar. Det finns en lekfullhet i den lyriska operan som form. Don Mee Choi lägger till ännu ett lager med sitt enkla men kraftfulla språk. Knappt krig belyser att det är en fars minne och ett barns perspektiv som vittnesmålen från kriget färdas genom.
