arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Shopping Cart



Nr 3/2019: Ständigt på väg längs diktens stigar


Nr 3/2019: Ständigt på väg längs diktens stigar


Illustration: Anna Pers Bräcke

Maja Thrane har träffat Ananda Devi från Mauritius, en röst från Indiska Oceanens övärld som gör avtryck, och Henrik Nilsson har fört samtal på samtal med Lasse Söderberg, poetisk resenär och introduktör av ett sällsamt kreativt slag. I serien Författarfränder visar poeten Iman Mohamed hur hon har inspirerats av sydkoreanska Han Kang och hennes sätt att ge röst åt dem som tystats. Också Sohrab Sepheri, en målande poet, porträtteras i numret, och Nathacha Appanah intervjuas. Med humor och espri går Rabih Alameddine i klinch med begreppet världslitteratur i en bitande essä. Dessutom: tre samtida röster från Peru, dikter av en av 1900-talets stora latinamerikanska poeter, ”Juana de América”, nyskrivet av Khaled Alesmael om passionens platser med mera. 

 

Innehåll

4 Författarfränder: Att närma sig det innersta
Iman Mohammed om Han Kang

8 Sex, historia och sökandet efter ett hem
Tre samtida röster från Peru

12 ”Hämta pennan!”
Maja Thrane intervjuar Ananda Devi

15 Öarnas poetik
En prosadikt av Ananda Devi

20 På spaning efter den måne som flytt
Tre nya bilderböcker

23 Begärets hemliga platser i krigets galna värld
Viola Bao presenterar Khaled Alesmael

24 Spegling i ett blått öga
Utdrag ur en roman av Khaled Alesmael

28 Ständigt på väg längs diktens stigar
Möte med Lasse Söderberg

40 Betryggande myter
En debatterande essä av Rabih Alameddine

 54 ”Fiktionens roll är att både provocera och väcka empati”
Kholod Saghir intervjuar Nathacha Appanah

57 Att vara annorlunda och att vara osynlig
En krönika av Nathacha Appanah

59 En målande diktare och en diktande målare
Bo Utas presenterar Sohrab Sepehri

61 ”Vi kan smaka på färgerna i hans dikter”
Azita Ghahreman om Sepehri och de två konstformerna

64 Den passionerade motstridigheten
John Swedenmark om ”Juana de America”

67 En tugga av solen
Tre dikter av Juana de Ibarbourou

Redaktörsord

Ge röst

Utan hängivna introduktörer som nosar upp spännande författare och hittar intressanta texter skulle en tidskrift som Karavan stå sig slätt. I det här numret uppmärksammar vi en av dem som översätter världen åt oss, Lasse Söderberg. Med himmelsvid nyfikenhet och kunskapstörst har han, under ett långt liv med många resor, letat upp nya författare och texter. Och det har givit resultat. När jag skriver in hans namn på raden för upphovsman i Libris får jag 250 träffar. 250.

Lasse Söderberg är själv poet, och det egna skrivandet tycks ofta ske i dialog med andra poeter. Henrik Nilsson, som porträtterar honom, menar att Söderberg med sina översättningar, introducerande texter och sin diktning upprättat en sorts tredelad språklig zon, i vars hägn de olika aktiviteterna sporrar varandra. Särskilt har han ägnat sig åt Latinamerika i sin litterära gärning, och med den passionen som utgångspunkt tecknar Nilsson sin bild av honom.

Tre författare från Peru, alla relativt unga men med flera böcker bakom sig, presenteras av Gert Lundstedt i vår nya artikelserie med namnet Tre samtida. Framöver återkommer vi med röster från andra länder. En annan artikelserie har vi återuppväckt, I backspegeln, där äldre och nyare klassiker lyfts fram. John Swedenmark berättar här den fascinerande historien om Juana de Ibarbourou från Uruguay, som genom sin storhet som poet kom att koras till hela Amerikas Juana.

Vi fortsätter också vår serie Poeter som målar, och denna gång handlar det om Sohrab Sepehri. Han är ett av de stora namnen inom modern persisk poesi, och var under sitt liv också verksam som målare. De båda konstarternas uttryck tycks ha vävts samman hos honom, närmast ha blivit beroende av varandra. I hans målningar finns poesin, och hans dikter är fyllda av bilder. ”Det som inte ryms inom ordens begränsningar skapar han med linjer och färger, och det som inte kan visas med färg och linjer, det återger han med välklingande ord i sina dikter”, skriver Azita Ghahreman, som själv är poet och har tagit starkt intryck av sin landsman.

Djup inspiration har också poeten Iman Mohammed funnit hos en författarfrände. Hon porträtterar här i numret den sydkoreanska författarinnan Han Kang, aktuell på svenska med en ny roman. Mohammed har fäst sig vid hur Han Kang ger röst åt dem som tystats och hur hon skildrar såväl människans grymhet som hennes skönhet.

När Khaled Alesmael bodde i Damaskus fanns det platser att söka sig till där gaylivet, om än i hemlighet, hade ett visst utrymme. Det fanns en tid när homosexuella aktivister planerade att gå med regnbågsflaggor längs gatorna. Allt detta ter sig mycket avlägset idag. ”Mitt land förvandlades till en plats som vi inte kände igen”, sade Alesmael om sitt Syrien, när Karavan höll salong på Timmermansgården i Stockholm tidigt i höstas och han var gäst. Han bor idag i Sverige, och förra året utkom hans debutbok, översatt till svenska. ”Jag ville inte skriva en blyg bok, jag ville skriva allt”, förklarade han. Ångande åtrå, förlust, fruktan, allt måste vara med. Nu skriver han på en ny roman, som man kan läsa ett avsnitt ur här i numret.

Av en slump har det fallit sig så, att denna Karavan innehåller intervjuer med två författare som båda har växt upp på Mauritius: Ananda Devi och Nathacha Appanah. Bägge två har en omfattande produktion bakom sig och historier, händelser från Indiska Oceanens övärld utgör en grund för deras litterära världar. De har även det gemensamt att de ofta skildrar människor som befinner sig i marginalen och lever under ett starkt tryck där våldet och kaoset är nära.

Hos Appanah väcktes skrivarådran när farmodern berättade för henne om sitt liv. Farmodern var en gudabenådad berättare, och en stolt sådan. Hon kunde inte skriva, men där tog barnbarnet vid och började skapa sina berättelser. Idag är hon en prisbelönad författare.

Också för Devi har det kvinnliga arvet varit av avgörande betydelse. Genom livet har hon burit med sig sin mors sorg över en svår familjesituation, men ävenså fått kraft från henne: ”Det var som att hon gav mig mitt uppdrag i livet, att skriva, att det var det jag skulle göra.” En frenesi och oförställdhet betecknar Devis verk, vilket också gäller prosadikten som publiceras här.

Bitande är även Rabih Alameddines text, men hans temperament är av annat slag och hos honom dansar spefullheten över sidorna. Med schvung går han till storms mot världslitteraturbegreppet som en metod att domesticera författare. Han ställer sig starkt frågande till vilka författare det är som får komma till tals i dagens internationella förlagsvärld, vilka som förs fram och på vilka grunder. Och hur är det med hans egen litterära position, hur kommer det sig att han får göra sig hörd och får så fina recensioner i väst? Han som vill skriva i opposition …

Att vi låter illustrera de skönlitterära texterna är ett av Karavans kännetecken. I det här numret har vi inlett samarbete med ett par nya tecknare, Anna Pers Bräcke som gjort det fina, färgsprakande omslaget och Malin Koort som arbetar med pappersklipp och på det viset har skapat sällsamma och humoristiska figurer. Undertecknad, som med möda kan få till ett par streckgubbar, fascineras storligen av hur våra duktiga illustratörer skapar sina bilder. Hur går det till?

I skrivande stund rör sig vinden sakta genom lindarnas grenar utanför mitt fönster, och septembers skira solljus leker med de fladdrande bladen. Med detta får jag önska en skön höst och god läsning!

Birgitta Wallin