Den egyptiska författaren Nawal El Saadawi har gått ur tiden. Hon var livet igenom en rebell och outtröttlig kämpe för kvinnors rättigheter. Här porträtteras hon av sin svenska översättare Marie Anell.
Text: MARIE ANELL
Foto: Courtesy of abouther.com
Texten publicerades den 13 april 2021
Vad hade vi vetat i dag om flickors och kvinnors livsvillkor i Egypten utan Nawal El Saadawi? Hur mycket hade vi brytt oss?
Det går naturligtvis inte att säga och jag är väl medveten om att flickors och kvinnors förhållanden ser, och har sett, väldigt olika ut inom Egypten beroende på under vilka ekonomiska och sociala förhållanden de föds och lever. Skillnaderna mellan stad och landsbygd är också enorma. Men jag vill ändå hävda att utan Nawal El Saadawis skrivande, i alla dess former, hade vårt intresse av saken och vår uppfattning om den varit väldigt annorlunda. Med orubblig envishet och uthållighet tvingade hon fram en diskussion om kön och kvinnors rättigheter i det djupt konservativa samhälle där hon främst verkade och där en sådan diskussion egentligen var omöjlig att föra.
Nawal El Saadawi föddes i oktober 1931 i byn Kafr Tahla i Nildeltat norr om Kairo, som det andra av nio syskon. Hennes far var statsanställd utan några större tillgångar medan modern kom från en mer välsituerad familj. Även om familjen uppmuntrade dottern att utbilda sig har El Saadawi berättat att hon tidigt fick klart för sig att flickor ansågs mindre värda än pojkar. Hon har beskrivit hur hon stampade i golvet av ilska när hon fick höra av sin farmor att ”En pojke är värd femton flickor minst. Flickor är ett elände.”
El Saadawi utbildade sig till läkare och specialiserade sig på psykiatri. Men hennes arbete på den egyptiska landsbygden gjorde henne till författare och feministisk aktivist i takt med att hon insåg att hennes patienter aldrig skulle ha en chans att bli friska utan omfattande social och politisk förändring. Sina erfarenheter beskrev hon i Mudhakkirat tabiba, utgiven 1959 (tillgänglig på engelska som Memoirs of a Woman Doctor, 1988). ”Jag upptäckte sambandet mellan kärlek och politik. Mellan fattigdom och politik. Mellan sex och politik”, har hon skrivit.
Hennes skönlitterära bana började ännu tidigare. Hon lär ha skrivit sin första roman vid 13 års ålder och den första novellsamlingen kom ut 1957. Men mer uppmärksamhet väckte fackboken Al-mara wa al-jins (”Kvinnor och kön”) som kom ut 1969 och gick till hårt angrepp mot kvinnlig könsstympning och sexuellt förtryck av kvinnor. Boken fördömdes av såväl politiska som religiösa auktoriteter i Egypten och Nawal El Saadawi fick sparken från sin chefspost inom det egyptiska hälsoministeriet. Vilket inte fick henne att sluta undersöka och berätta om kvinnors villkor.
El Saadawi har beskrivit hur hon stampade i golvet av ilska när hon som barn fick höra av sin farmor att ”En pojke är värd femton flickor minst. Flickor är ett elände.”
År 1975 kom romanen Imra ʻinda nuqtat al-sifr (utgiven på svenska 1983 med titeln Röst ur djupet, översatt av Marina Stagh och Hadi Kechrida) som bygger på samtal Nawal El Saadawi hade fört med en dödsdömd kvinna i det ökända kvinnofängelset i Qanatir. Kvinnan, Firdaus, som försörjt sig på prostitution, var dömd för mordet på en hallick. Boken översattes till en rad språk och innebar El Saadawis internationella genombrott.Två år senare kom Al-wajh al-ʿari li al-mara al-arabiyya (1977) (tillgänglig på engelska som The Hidden Face of Eve: Women in the Arab World, 1980), där Saadawi beskriver hur hon själv könsstympades vid sex års ålder hemma i badrummet medan hennes mamma stod bredvid och såg på. Den händelsen präglade henne för livet och hennes kamp mot könsstympning fortsatte livet ut. Kvinnlig könsstympning kriminaliserades så småningom i Egypten (2008) men är enligt FN fortfarande utbrett och ingen har hittills dömts för brottet.
Nawal El Saadawi anklagades ibland för att hennes skrivande bekräftar västvärldens stereotyper om kvinnors förhållanden i arabvärlden och att hon gjorde sig populär i väst genom att kritisera egyptisk politik och islam.Hon svarade med att säga: ”När du kritiserar din egen kultur finns det alltid personer inom den kulturen som kritiserar dig, som säger ’Häng inte ut vår smutsiga byk så att alla kan se den’. Men jag tror inte på den teorin. Jag talar ett och samma språk, antingen jag befinner mig inom landet eller utomlands. Jag måste vara ärlig mot mig själv.”Hon menade vidare att det faktum att hon skrev på arabiska och aldrig övergav språket visade att hon inte i första hand vände sig till en västerländsk publik. ”Jag skriver på arabiska. Alla mina böcker är på arabiska. Jag kan inte arbeta för att förändra människor i USA och lämna mitt land”, har hon sagt enligt al-Jazeera.
I vilket fall fick Nawal El Saadawis aktiviteter i Egypten den egyptiska regimen, med Anwar Sadat i spetsen, att tröttna och i september 1981 greps hon, som en av många, i omfattande tillslag mot egyptiska intellektuella. Hon satt fängslad i två eller tre månader, här förekommer olika uppgifter, men att El Saadawi i fängelset skrev boken Mudhakkirat fi sijn al-nisa (1983; tillgänglig på engelska som Memoirs from the Women’s Prison, 1994) på toalettpapper med en ögonbrynspenna insmugglad av en medfånge verkar alla vara eniga om. Vissa källor kryddar historien med att smugglaren var sexarbetare.
Sedan Sadat mördats, i oktober 1981, släpptes El Saadawi, men hennes böcker förbjöds och hon utsattes för censur. Passiv och tyst blev hon dock inte. År 1982 grundade hon The Arab Women’s Solidarity Association (AWSA), som stödde kvinnligt engagemang i ekonomiska, politiska, kulturella och sociala frågor. Hon blev senare också chefredaktör för organisationens tidskrift al-Nun När organisationen tog ställning mot det USA-ledda angreppet på irakiska styrkor som invaderat Kuwait 1991 förbjöd egyptiska myndigheter först tidskriften och sedan hela organisationen.
För El Saadawi var feminismen lika mycket en kamp mot patriarkatet som mot klassförtryck och kolonialism. Det ena gick inte att skilja från det andra, menade hon.
Angreppen mot Nawal El Saadawi kom dock inte bara från egyptiska myndigheter. Hon utsattes också för återkommande attacker från religiöst håll för sin frispråkighet och sin kritik mot religion i allmänhet och islam i synnerhet, eftersom hon ansåg att man bör gräva där man står.
I samband med den fundamentalistiska islamistiska organisationen al-Gama´a al-Islamiyyas uppror mot den egyptiska regimen mellan 1992 och 1998 utsattes El Saadawi och andra för dödshot. Nobelpristagaren Naguib Mahfouz blev knivhuggen 1994. El Saadawi gick i exil i USA och verkade vid Duke University i North Carolina under ett antal år.
Exilen fick henne varken att sluta kritisera situationen i Egypten, USA:s koloniala inflytande eller västländernas hyckleri och dubbelmoral. För El Saadawi var feminismen lika mycket en kamp mot patriarkatet som mot klassförtryck och kolonialism. Det ena gick inte att skilja från det andra, menade hon. Och hon ansåg att ingen befrielse alls var möjlig under ockupation.
Efter åren i USA återvände hon till Egypten 1996, men inget tyder på att hon var särskilt välkommen. Hon har själv beskrivit sin situation som att hon var ”grålistad” under president Hosni Mubaraks tid. ”Det finns ingen officiell order som förbjuder mig, men jag förekommer aldrig i de inhemska medierna – det är en oskriven regel. Det finns ingen chans för en person som jag att göra mig hörd bland folket”, sade hon en gång enligt al-Jazeera.
När den egyptiska revolutionen till slut kom 2011 fanns hon bland massorna på Tahrirtorget och såg sin dröm bli verklighet, åtminstone för en kort period. Saadawi var mycket kritisk mot Muslimska brödraskapet och Muhammad al-Mursi, som valdes till president 2012, och menade att revolutionen blivit kidnappad. I likhet med många andra intellektuella egyptier stödde hon militärens maktövertagande i juli 2013, efter omfattande folkliga protester mot Mursis styre. Men medan andra författare, exempelvis Alaa al-Aswany, senare drog tillbaka sitt stöd i takt med den nye makthavaren general Abd al-Fattah al-Sisis alltmer auktoritära styre och hårda angrepp mot oppositionella hävdade Nawal El Saadawi fortfarande 2018 i en intervju med BBC att militären ingrep på folkets begäran och att Sisi var ”en miljon gånger bättre än Sadat och Mubarak”. ”Jag pratar om mig själv”, svarade hon på BBC-intervjuarens följdfråga. ”Före revolutionen var jag förbjuden. Nu skriver jag i al-Ahram, i al-Masriyun”, svarade El Saadawi.
Och för henne var det skrivandet som var gärningen.
”Fastän jag var läkare vill jag beskriva mitt liv som hängivet skrivandet. Trots alla svårigheter fortsatte jag att skriva”, sade hon till Egypt Today.
Hon ville inte vara någons hjälte. ”Var din egen hjälte”, uppmanade hon.
I en intervju med The Guardian 2009 sade hon att hon inte ångrade en enda av sina böcker. ”Om jag fick börja om mitt liv igen skulle jag skriva samma böcker. Deras teman är alla fortfarande mycket aktuella: genus, klass, kolonialism (som förr var brittisk men nu är amerikansk) kvinnlig könsstympning, manlig könsstympning, kapitalism, sexuell våldtäkt och ekonomisk våldtäkt”.
Av de sammanlagt 55 böcker hon skrev höll inte alla samma kvalitet. Men många, både romaner, fackböcker och dramatik, har fått stor spridning. El Saadawi finns att läsa på över 40 språk. Sju romaner och några noveller är tillgängliga på svenska, varav de två senaste är Den stulna romanen (2010) och Revolutionsskrivarna (2014).
Som översättare till båda träffade jag Nawal El Saadawi ett par gånger. ”Jag har gjort det lätt för dig, använt ett enkelt språk och inte krånglat till det i onödan”, sade hon när vi träffades i en paus mellan hennes intervjuer i samband med att Den stulna romanen kom ut i Sverige. Hon var på strålande humör och det sades att hon månade om sina översättare. Hon svarade också alltid snabbt på mejlfrågor. När jag nu läser hennes svar minn s jag att jag inte alltid tyckte att hon var så enkel att översätta. ”På arabiska växlar jag lätt mellan jag och hon i samma stycke. Men om det är svårt på svenska kan du ändra till bara jag eller bara hon”, svarade hon generöst när jag undrade vem det egentligen var som talade i stycket. Och när jag frågade om saker som jag inte tyckte hängde ihop eller var motsägande svarade hon: ”Sånt händer i romaner”.
Under årens lopp erhöll hon åtskilliga hedersutmärkelser från en rad universitet i världen och belönades med ett stort antal priser, däribland Stig Dagermanpriset 2012. År 2020 blev hon utsedd till en av 100 kvinnor på Time Magazines lista över Årets kvinna. Men, säger El Saadawis agent i London Kadija Sesay till BBC, hon ville inte vara någons hjälte. ”Var din egen hjälte”, uppmanade hon.
