Chen Yuhong
Din hud är täckt av rost
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Wanzhi bokförlag, 2024
Publicerad i Karavan nr 1/2025
Under de dagar jag umgås intensivt med den taiwanesiska poeten Chen Yuhongs dikter märker jag hur mina sinnen skärps. Småfåglarnas tjatter i buskarna, katternas lättfotade språng i skymningen och ångan som bildas över tekoppen stiger fram och talar till mig på ett nytt sätt, färgade av mötet med hennes poesi.
Diktsamlingen Din hud är täckt av rost innehåller ett urval av Chen Yuhongs dikter i översättning från kinesiska av Anna Gustafsson Chen. Det är första gången de ges ut i bokform i Sverige. I hemlandet har åtta diktsamlingar av henne publicerats och hon är även översatt till japanska, holländska och franska.
I bokens efterord, en intervju tidigare publicerad i Karavan (nr 3–4/2022), får läsaren veta att musiken är en viktig inspiration till Chen Yuhongs skrivande och att hon är väl bekant med västerländsk litteratur efter att ha bott ett drygt decennium i Kanada. Det märks inte bara i hennes dikter, där hon samtalar ledigt med Sylvia Plath och Ernest Hemingway, utan även genom att hon är verksam som översättare till böcker av bland annat Anne Carson, Margaret Atwood och Louise Glück.
Din hud är täckt av rost består av fristående dikter, delar av sviter och prosalyriska stycken som hämtats ur samlingar publicerade mellan 1996 och 2022. Några av namnen på dem fungerar som öppningar till dikterna: ”Faktiskt är, havet”, ”Söka det dolda”, ”Förtrollning” och ”Trans”. Rytmiska förskjutningar, liksom ett perspektiv som långt ifrån alltid är människans, gör att spännande möten uppstår. Som i dikten ”Taklamakan”, där ordet får ge liv åt en blomma i sandöknens svepande rymd. Eller i ”Kaktusblomman betraktar havet” där diktens du har fångats i kaktusens tålamodskrävande tillvaro och takt. I sviten ”Detta (fem dikter)” är utgångspunkten ett hemligt kärleksmöte som tilldrar sig under en lutande eftermiddag. Lutningen fortplantar sig, tar över och ger upphov till att dolda förbindelser visar sig. En legend blir till en spådom om världen innan den uppstått. En spänstig yngling från antikens Grekland kliver ur sitt marmorblock, men hejdas i betraktarens öga för att övergå i den kinesiska gudinnan Guanyins form. Metaforerna, som låter väst och öst växa samman, är talrika, liksom överklivningarna och upprepningarna. De senare skapar rytm och refränger. Naturen är också ett återkommande tema. Den är ömsom vild och gäckande, ömsom nyfiken och inbjudande. Ibland liknas mötet vid en kärleksakt, men det skildras sällan explicit utan antyds, som när den långa ormen rinner genom dikten i ”Vatten ・Orm” eller när jaget i dikten ”Fyrtioett ・Söka” säger: ”så, vilket du är sannare/ det som kan vidröras, eller/ det som finns i fantasin”. Våra sinnens bedräglighet antyds redan i en av bokens inledande dikter där ”det där som slagit ut som blommor” (…) visar sig vara ”… hösten/ som just nu slår sönder fönstret och tar sig in”. Jag anar utmaningen i att översätta ordlekarna som förekommer. Bokens titel, Din hud är täckt av rost, anspelar kanske på någon av de himlakroppar som då och då dyker upp i dikterna. En av dem är månen. I Chen Yuhong värld är den en trygg punkt för människan att förhålla sig till, samtidigt som den är fjärran och gåtfull. Dess starka integritet kombineras med förmågan att uppenbara det som är fördolt. Liksom poesin kan den inverka på våra sinnen, skärpa dem och förhöja den känsla av närvaro som så fint förmedlas i Chen Yuhongs dikter.
