Faraj Bayrakdar
Brev från isoleringscell 13
Övers. Jasim Mohamed och efterord Ola Larsmo
Bokförlaget Tranan, 2011
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2011
I Syrien för president Bashar al-Assad just nu öppet krig mot den egna befolkningen. Men förtrycket har pågått i nästan 50 år alltsedan Baathpartiet kom till makten i början av 1960-talet. 1982 slog Bashars far Hafez al-Assad brutalt ner ett uppror i Hama då cirka 20 000 människor lär ha dödats. När jag läser den syriske poeten och journalisten Faraj Bayrakdars dikter, påminns jag om den långa historien av förtryck i Syrien. Kanske närmar sig Assad-klanens maktmonopol nu sitt slut.
Bayrakdar debuterade 1979 och hann ge ut två diktsamlingar innan han greps av den syriska säkerhetstjänsten för att öppet ha kritiserat regimen. Under 14 år satt han i isoleringscell då han även utsattes för tortyr. Efter en omfattande internationell kampanj släpptes Bayrakdar fri och kunde så småningom finna sin tillflykt i Sverige. Allt detta berättar han om i prosaboken Språkets och tystnadens otaliga svek (2006). Åren 2005-06 var han Stockholms stads fristadsförfattare och året därpå fick han Tucholskypriset.
Nu introduceras lyrikern Faraj Bayrakdar på svenska med ett brett dikturval i översättning av Jasim Mohamed: Brev från isoleringscell 13. I ett intressant efterord menar Ola Larsmo att Bayrakdars fängelsedikter hör hemma i en tradition av fängelsepoesi under det senaste århundradet. Han menar till och med att poeten som politisk fånge ”med sitt undansmugglade stycke skrivpapper (kartongbit, toalettpapper, cigarettpapper)” utgör mittpunkten i den moderna lyriken. Fängelsepoesin representerar en egen genre alltifrån Osip Mandelstam, Breyten Breytenbach till koreanen Kim Chi Ha. Och varför inte årets fredspristagare kinesen Liu Xiabo.
Brev från isoleringscell 13 är ett starkt dokument om Faraj Bayrakdars tid i fängelset. Att dikta blir för honom ett sätt att överleva, ett sätt att bevara förståndet och tron på friheten. Bilder av fåglar får oftast ge uttryck åt en frihetslängtan som både är personlig och universell. Han upplever det så att inte bara han själv sitter i fängelse utan att hela den syriska befolkningen sitter inspärrad. I en dikt skriver han:
Grannen i den åttonde graven,
isoleringscellen efter min
Frågar:
Vad betyder fyra steg?
Jag säger: tid och rum
Nattens tystnad rasar
som en skiva av glas
när skriet rör den:
Galen
Denna värld är galen, galen!
Men Bayrakdar är egentligen ingen politisk diktare utan vistelsen i fängelset utgör för honom en möjlighet att på botten av tillvaron konfronteras med sådana existentiella frågor som kärleken, döden, Gud och tiden. Att han skriver i en arabisk poesitradition märks i bildspråket och inte minst i en närmast sufiskt färgad mystik. Det ger ytterligare en dimension åt hans återkommande invokationer av en kvinnogestalt som än är den älskade, än modern eller dottern. Speciellt moderns hallucinerade närvaro utgör glimtar av hopp i förtvivlans mörker.
I dikterna skrivna efter frisläppandet ur fängelset visar Bayrakdar en annan sida av sitt författarskap: den politiske satirikern. Där påpekar han till exempel att Gud inte är skärskilt skicklig på att skapa ett helvete och därför borde han ta ”en syrisk fängelsekurs”. Gud kan ju börja med att läsa Faraj Bayrakdars egen helvetesskildring Brev från isoleringscell 13.
