Gabeba Baderoon
Känslornas historia
(History of intimacy, 2018)
Tolkning: Roy Isaksson
Palaver press, 2021
Texten har publicerats i Karavan 3/2021
Detta är ryggraden. Detta är vad du möter
eller vänder ryggen åt, ursprung
eller bestämmelse i staden.
Klagande fiskmåsar över hamnen,
en motors vinande start, vågornas
slag mot trä och metall, livskraften
och pulsen hos tidvatten.
Om kvällen slås ljusen på i vattnet
som pulserar mot hamnkontoren.
Himlen ovanför floden, spegling
av brospannet i vattnet,
myllrar av ljus.
Så börjar en dikt av den sydafrikanska poeten Gabeba Baderoon (född 1969 i Port Elizabeth), från hennes senaste och fjärde samling The History of Intimacy (2018), nu i svensk tappning av Roy Isaksson. Jag tycker om den här dikten, som heter ”Flodstäderna”: den har på en gång överblick, rörelse och detaljskärpa; personlig närvaro – och frånvaro, den frånvaro som ger läsaren plats.
Känslornas historia har boken fått heta på svenska, och det tål att diskuteras: ”intimacy” är förvisso ett svårt ord att nagla fast. Hos Baderoon täcker ”intimacy” in en mängd innebörder. Det kan vara en sinnlig, urban nu-upplevelse, som i den citerade dikten ovan, eller ”intimiteten” i ett familjefotografi. Det kan vara kontakten med ett annat element (till exempel havet) eller en form av fenomenologisk förtrolighet – som i en tät och gåtfull dikt om en glasdörr. En dikt skildrar ett besök i en bredvid Trafikdepartementet parkerad husvagn, där man kan ta bilder för sitt ID-kort – det är också en sorts intimitet, med lätt absurd inramning. ”Närmare” heter en annan, mycket kort dikt: här tecknas en rumslig erfarenhet som hyser både närhet och distans.
Det finns föralldel även ”känslor”: Baderoon odlar stundom ett sentiment kring det nära eller avlägset förflutna, ibland med ett hårt sidoljus från apartheidsystemets orättfärdigheter, ibland mer lösryckt ur den historiska tiden. Visst handlar mycket om känslor. Jag är likafullt tveksam till titeln Känslornas historia.
Vad för slags poet är Baderoon? Kanske lite som Rimbaud: ”Je est un autre.” (Inga likheter i övrigt). Hon prövar många olika stilgrepp, teman och grafiska principer. Tilltalet kan vara direkt, med en lite torr saklighet som man känner igen från mycket engelskspråkig, särskilt brittisk poesi. Eller så uppsamlas motivet med tålmodiga och ibland lite pratiga kringrörelser. Det självbiografiska viks in i det politiska, det privata i det kollektiva, det sinnliga med tanken. Det finns ett patos också, som kommer och går, och som jag för egen del har svårt för: det ställer sig i vägen.
History of Intimacy har prisats i poetens hemland. Själv upplever jag boken som ojämn. Det gäller även den svenska tolkningen, som ibland kan kännas omständlig och oprecis; möjligen ligger den ställvis för nära originalet. Mycket fungerar utmärkt, ska sägas. Och Isaksson känner sin poet, han har tolkat henne förut – ett urval ur två diktsamlingar, Tystnaden innan vi talar, utkom 2008. Känslornas historia ger hur som helst ett blandat intryck.
Baderoon lyckas bäst när hon bemästrar det där patoset – som i den lyckligt enkla dikten ”Regnet faller på den abstrakta världen”, med undertiteln ”Efter ett tryck av Frans Masereel”:
Regnet faller
på stenarna, på natten.
Regn faller genom gatlyktans skimmer
och på dess långa skugga.
Regn faller ner i rännstenen,
och samlas i avloppet.
Regnet lutar
sina vinklar brantare än taken.
Regn faller mot spjälluckorna
och fönsterrutornas mörker.
Regn faller på dörröppningarna
och på trösklar utan ägare.
Regn faller
på världens ensamhet.
Regn faller
tills ingenting är sig likt.
