I våras utkom en ny utgåva av Hafez dikter, i tolkning av Ashk Dahlén. En utmärkt sådan, förmodligen den definitiva presentationen av den klassiske persiske poeten på svenska, menar vår recensent Bo Gustavsson.
Shams od-din Mohammad Hafez
Dikter
(Divan-e Hafez (red. Parviz Natel Khanlari), 1980)
Översättning: Ashk Dahlén
h:ström. Litterära klassiker, 2021
Texten har varit publicerad i Karavan 3/2021
Hafez. Dikter är en reviderad och utökad utgåva av den bok som Ashk Dahlén gav ut 2007. Han har lagt till en informativ inledning om Hafez liv och verk och nytolkade dikter. Han har även försett boken med kommentarer och en ordlista. Dikter känns som den definitiva presentationen på svenska av den klassiske persiske poeten. Dahlén är en av vårt lands främste kännare av Irans historia och kultur med speciellt fokus på klassisk persisk poesi. Han har även översatt Rumi och Araqi.
Hafez föddes 1324 i Shiraz i södra Iran. Där ligger han också begravd i ett praktfullt mausoleum. Staden är berömd för sina vinodlingar, poeter och rosenlundar där näktergalar sjunger. På medeltiden var Shiraz ett av den muslimska världens viktigaste lärdomssäten med flera vetenskapliga akademier och teologiska läroverk. Stadens atmosfär av fri idédebatt och livligt umgängesliv med vin och kärlek satte sin prägel på Hafez diktning. Den var även ett centrum för sufismen med många ordenshus, vilket också påverkade honom. Det är ingen överdrift att säga att Shiraz gjorde Hafez till poet, medan han gjorde Shiraz till poesins eviga stad.
I Iran vördas han som diktarfursten framför alla andra och han har haft ett enormt inflytande på persisk poesi. För iranier är namnet Hafez synonymt med diktkonsten. Men somliga skulle säga att hans inflytande varit kvävande. Hafez dominans blev ett kreativt problem som ledde till en stagnation av persisk poesi efter 1500-talet. Iranska poeter på 1900-talet fick kämpa för att frigöra sig från honom och skriva en modern dikt. Några bröt definitivt med Hafez lyriska tradition, medan andra strävade efter att förnya och modernisera den. På så vis kom han även att indirekt påverka modern persisk poesi.
1300-talet i Persien var en turbulent period som på flera sätt liknar vår egen tid. Hafez liv sträckte sig nästan över hela seklet. Han dog 1390 och fick uppleva ständiga maktstrider mellan mongoliska härskare samtidigt som laglöshet och våld rådde i landet. Paradoxalt nog blomstrade kulturlivet i Shiraz under perioden trots den politiska oron som förvärrades när tataren Timur Lenk intog staden i slutet av 1300-talet.
I sin inledning behandlar Ashk Dahlén människan, diktaren och mystikern Hafez. Det är de tre pusselbitarna som bildar gåtan Hafez därför att det egentligen inte går att förklara hans poetiska geni. De stora författarna förblir ett mysterium. Det gäller Homeros, Dante, Shakespeare och Goethe. Allt man kan göra är att närma sig deras författarskap. Då känns det tryggt att ha Ashk Dahlén som kunnig guide till Hafez liv och verk.
Han gick i koranskola i Shiraz och lärde sig den heliga boken utantill. Därför fick han hederstiteln hafez som betyder ”den som bevarar och minns”. Det blev även hans författarnamn och Koranen kom att utgöra en viktig inspirationskälla. Kanske kan man säga att han som poet blev den som bevarar och minns eftersom diktkonsten inriktar sig på att fånga de flyende lyriska ögonblicken. Efter koranskolan studerade Hafez vidare vid ett teologiskt läroverk där han förvärvade kunskap i en rad ämnen som matematik, filosofi, retorik och litteratur. Senare i livet utnämndes han till föreståndare för en teologisk skola i Shiraz.
Hafez började sin bana som hovpoet vid Abu Eshaqs hov då han deltog i litterära gästabud med andra poeter, musiker och konstnärer. Men de glada dagarna tog slut när Abu Eshaqs rival tog makten i mitten av 1300-talet. Vinstugorna stängdes och strikta levnadsregler infördes. Lyckans hjul svängde åter igen för Hafez då Shah Shoja blev härskare i Shiraz och han välkomnades vid hovet. Dessa ödets växlingar påverkade hans fatalistiska och skeptiska livssyn.
Vilken är då orsaken till att Hafez dikter känns lika levande idag som då de skrevs? Det är poesins under som i hans fall förmedlas genom ghazalen, en kort lyrisk dikt. Han är en mästare på denna genre som är en persisk motsvarighet till sonetten. Teknisk fulländning kombineras med innehållsmässig tvetydighet, en betydelsesvängning mellan profan och mystisk innebörd då den slutgiltiga betydelsen aldrig fixeras. Därför är hans sinnlighet andlig och hans andlighet sinnlig, vilket är hemligheten i hans diktkonst. Samtidigt kommer en skarp religions- och samhällskritik till uttryck. Men Hafez skriver även dialogdikter och berättande dikter. I sitt urval har Dahlén prov på alla varianter med betoning på ghazaldiktningen.
I inledningen säger Dahlén att ingen persisk poet har blivit kommenterad och analyserad i lika stor utsträckning som Hafez. Det kan jag hålla med om och just det är ett problem eftersom allt skriveri och tyckande skymmer dikterna. Därför kommer man Hafez närmast genom att läsa texterna, de levande dikterna. Gör det! Läs Ashk Dahléns utmärkta tolkningar på fri vers. Han medger att all översättning är ett slags förräderi mot originalet enligt det italienska talesättet att översättare är förrädare – traduttore traditore. Ändå vill han på sitt sätt förmedla skönheten och mångtydigheten i den persiske poetens diktning. Själv säger Hafez om sin poesi: ”Din vers vandrar för evigt från hjärta till hjärta”. Det gör den även på svenska.
Följande ghazal är ett bra exempel på föreningen av andligt och sinnligt hos Hafez med anspelningar både på sufism och islams bönestunder. Men det viktiga är att den lever som dikt.
Om jag en dag stiger ut ur exilens hus,
skall jag leva upplyst av mina insikter.
Om jag en dag kommer oskadd hem från resan,
skall jag gå raka vägen till dig i vinstugan.
Jag skall berätta för dig om resans upptäckter
och ströva till moskén med vinkrus och luta.
Om vännerna på vägen är en plåga i kärleken,
är jag inte låg nog att klaga inför andra.
Dina hårlockar smeker långsamt min hand
och håller mitt skälvande hjärta i kedjor.
Dina ögonbryn är åkallans böneriktning,
till dem vänder jag mig med tillbedjan.
Sorgfri är morgonen när Hafez går hem
från vinstugan med hennes hand i sin.
